För studien följde forskarna i åtta år 1 836 japanska amerikaner i delstaten Washington med en genomsnittsålder på 72 år. Under denna tid utvecklade 129 personer demens.
I forskningen konstaterades att personer med lägre BMI-poäng (Body Mass Index) i början av studien hade 79 procent högre risk att utveckla demens än personer med högre BMI-poäng.
Den som gick ner i vikt i snabbare takt under studieperioden hade dessutom nästan tre gånger så hög risk att utveckla demens som den som gick ner i vikt långsammare över tid. Detta resultat var mer uttalat hos dem som var överviktiga eller feta till att börja med; de med ett BMI på 23 eller högre hade 82 procent lägre risk att utveckla sjukdomen jämfört med dem som var normalviktiga eller underviktiga. Resultaten var desamma efter att ha testat för andra hälsoriskfaktorer som rökning, motion och kön.
”Vårt resultat tyder på att snabb viktnedgång i högre åldrar kan vara ett tidigt tecken på demens”, säger studiens författare Tiffany Hughes, PhD, MPH, som är verksam vid University of Pittsburgh School of Medicine men som genomförde forskningen medan hon var doktorand vid University of South Florida. ”Detta betyder inte att fetma eller övervikt är hälsosamt för sinnet eller kroppen, men att gå ner i vikt kan vara ett tecken på en begynnande hjärnsjukdom.”
Hughes säger att annan aktuell forskning visar att en större mage i mitten av livet däremot kan vara en riskfaktor för demens.”
”Demens har visat sig utvecklas i hjärnan flera decennier innan några symtom utvecklas”, säger Hughes. ”Dessa resultat återspeglar sannolikt den processen. I medelåldern kan fetma vara en riskfaktor för demens, medan minskad vikt i slutet av livet kan betraktas som en av de första förändringarna från sjukdomen som inträffar innan den faktiskt påverkar en persons minne.”