15 exempel på citat

Citat

Ett citat är en form av innehållslån som tjänar till att göra det tydligt för läsaren att det som sägs är någon annans ord. Denna åtgärd kallas referenser och gör det möjligt för läsaren att veta när han eller hon läser en författare och när han eller hon läser de texter som författaren har undersökt, och den ger också ledtrådar till information så att läsaren kan gå till den ursprungliga boken för vidare forskning.

När vi tar en redan publicerad idé och använder den, eller när vi forskar för att skapa egna idéer, måste vi redovisa varifrån allting kommer och skilja på vad som är vårt eget från vad som är någon annans. I annat fall handlar det om plagiat, en form av intellektuell ohederlighet som kan leda till påföljder och problem. Plagiat är en form av stöld.

Både textcitaten och den slutliga bibliografin för en text utarbetas enligt standardiserade metodologiska modeller. De mest kända är APA (American Psychological Association) och MLA (Modern Language Association).

Typer av textcitat

• • Bokens publiceringsår. Detta är särskilt viktigt om det finns flera böcker som citeras av samma författare, eftersom de kan särskiljas efter årtal.
  • Numret på den eller de sidor som citeras. Vanligtvis föregås den av förkortningen ”p.” eller ”p.”. Om det rör sig om flera sidor ska den första och sista sidan citeras, åtskilda med ett kort bindestreck: s. 12-16. Om det rör sig om separata, men avbrutna sidor ska kommatecken användas: s. 12, 16.
  • Författarens efternamn. I vissa fall, om efternamnet har nämnts före citatet eller om det är tydligt vem det tillhör, kan denna information utelämnas inom parentes.

Särskilda tecken

Några av följande tecken, förkortningar eller tecken kan förekomma i båda fallen av textcitat:

Exempel på korta textcitat

1. Som vi kan se av Foucaults forskning (2001) är galenskap en integrerad del av förnuftet, eftersom ”det inte finns någon civilisation utan galenskap” (s. Dessutom ”når kulturkonsumtionen i Latinamerika sin höjdpunkt i förhållande till flödet av politiska och merkantila diskurser, och inte, som i Europa, artikulerad utifrån nationalstater” (Jorrinsky, 2015, s. 8).
2. Det är lämpligt att i denna mening vända sig till psykoanalysen: ”Läran om jaget manifesterar sig som ett resultat av språkets introjektion i individen” (Tournier, 2000, s. 13).
3. Detta konstateras i hennes prolog till Elena Vinellis verk, när hon bekräftar att ”Det är den sociokulturella konstruktionen av genus som skiljer den kvinnliga subjektiviteten från den maskulina subjektiviteten” (2000, s. 5), vilket ger oss möjlighet att förstå det feministiska sken som ligger till grund för Sara Gallardos roman.
4. Det är alltså inte mycket mer man kan förvänta sig av dessa undersökningar, förutom ”den kortvariga besvikelsen av att möta den oanade sanningen” som Evers (2005, s.12) säger.) i sin berömda forskningsdagbok.

Exempel på långa citat

1. Så kan vi läsa i Gallardos roman (2000):

…Men kvinnorna går alltid förbi i grupp. Jag gömde mig och väntade. Mauricia gick förbi med sin kanna och jag drog med henne. Varje dag sprang hon efteråt iväg för att möta mig, darrande av rädsla för sin man, ibland tidigt och ibland sent, till den plats jag känner till. I det hus jag byggt för egen hand bor jag med min fru, i den norska gringos uppdrag bor hon med sin man. (s. 57)

1. Därtill måste vi ställa den franska författarens vision i kontrast:

I universella religioner, som kristendomen och buddhismen, föregår fruktan och illamående eskapaderna i ett eldigt andligt liv. (Bataille, 2001, s. 54)

1. Skrivning utgör en punkt för möten och meningsskiljaktigheter mellan den mest positiva och den mest romantiska synen på den litterära handlingen, och kan användas för distinktioner som de som Sontag (2000) gör:

Det här är den stora skillnaden mellan läsning och skrivning. Läsning är en kallelse, ett hantverk som man med övning kan bli allt skickligare på. Det man samlar på sig som författare är framför allt osäkerhet och oro. (s. 7)

1. Detta begrepp ”blivande” återfinns spridd i filosofens hela verk. Det verkar dock vara en komplicerad fråga att förklara den:

Vara är aldrig att imitera, inte heller att göra som andra, inte heller att anpassa sig till en modell, vare sig det är rättvisans eller sanningens modell. Det finns aldrig en term som man kan utgå från, och inte heller en term som man kan nå eller nå fram till. Det finns inte heller två termer som är utbytbara. Frågan ”Vad är ditt liv? Det är särskilt dumt, eftersom när någon blir till förändras det som han blir till lika mycket som han förändras (…) Inga fler binära maskiner: fråga-svar, maskulint-kvinnligt, människa-djur, etc. (Deleuze, 1980, s. 6)

1. I korrespondensen mellan Freud och Albert Einstein kan man läsa följande:

…Du är mycket yngre än jag, och jag kan hoppas att när du når min ålder kommer du att räknas till mina ”supporters”. Eftersom jag inte kommer att vara i den här världen för att se det, kan jag bara förvänta mig den tillfredsställelsen nu. Ni vet vad jag tänker nu: ”Med stolthet över denna stora ära njuter jag nu av…” (1932, s. 5).

Parafras eller textcitat?

Parafras är en omtolkning av en annans text, uttryckt med den nya författarens ord. I detta fall läser en forskare en annan författares idéer och förklarar dem sedan med sina egna ord, samtidigt som författaren fortfarande tillskrivs upphovsrätten.

I vissa fall brukar namnet på den parafraserade författaren läggas till inom parentes för att klargöra att idéerna inte är hans eller hennes egna.

Ett textcitat är å andra sidan ett lån från originaltexten, där texten som det hänvisas till inte ingriper i eller ändras på något sätt. I båda fallen respekteras originaltextens författarskap: plagiat är aldrig ett giltigt alternativ.

Exempel på parafraser

1. Som det har sagts i många böcker om kvantfysik visar sig universums absoluta lagar, med vilka den moderna människan försökte utforska och förstå universum, vara mycket mer flexibla och relativa (Einstein, 1960) än vad man trodde.
2. Det är dock inte så att de nya nationella idealen kommer från samhällets mest konservativa flygel, utan att de i dagens Latinamerika spelar en paradoxal alternativ roll till de vänsterpopulismer (Vargas Llosa, 2006) som belägrade landet under det så kallade ”långa decenniet”.
3. Det bör dock noteras att ett ting ibland är ett ting och inget annat (Freud, cit.), så det är viktigt att veta hur man kan avbryta den psykoanalytiska tolkningen av konsten i tid, innan man faller in i biografisk determinism.
4. De antropologiska tendenserna i Sydostasien, som många antropologer redan har påpekat, innehåller de element av minoritetskulturell transit som gör den attraktiv för besökare från en hegemonisk kultur (Coites et. al., 1980), men inte för dess invånare, 1980), men inte för sina lokala grannar.
5. Bataille har för övrigt varit tydlig på denna punkt och distanserat sig från den fascination för dödshuset som är typisk för postromantikerna och ställt fascinationen för våldet mot arbetet med ordning och förtryck (Bataille, 2001).

.