Vad hände i Valley Forge
Medans britterna ockuperade Philadelphia, slog sig Washington och hans armé ner för en hård vinter i Valley Forge. Inget slag utkämpades där, men ändå blev det en vändpunkt i revolutionskriget. Det var här som den kontinentala armén var desperat mot repen – blodig, slagen, slagtrött – och redo att ge upp. Till och med general Washington medgav: ”Om armén inte får hjälp snart kommer den med all sannolikhet att upplösas.”
Frågan måste ställas: ”Varför upplöstes de inte?”
Vi vet vad som hände här. Tidigt i det sex månader långa lägret rådde hunger, sjukdomar och förtvivlan. Det råa vädret svidde och förlamade soldaterna. Tomma magar var vanliga. Rop om ”nötkött” ekade genom hela lägret. Framtiden lovade bara mer desperation och svält.
En del klarade inte kylan, hungern och osäkerheten längre. Det förekom dussintals deserteringar. Sjukdomar försvagade. Döden kom i massor.
Baron Friedrich Wilhelm von Steuben
Charles Willson Peale, 1781-82
Men i februari 1778 lättade vädret något – det övergick från brutalt till bara eländigt. I mars utsågs general Nathanael Greene till chef för den dystra kommissarieavdelningen och som genom ett trollslag började mat och förnödenheter trilla in. I april började baron von Steuben, en märklig legosoldat som egentligen inte var någon baron, att på magisk väg förvandla de slitna trupperna till en stridande styrka. I april krossades också Conwaykabalen, en komplott för att avsätta George Washington från makten, för gott. I maj kom nyheten om den franska alliansen, och med den Frankrikes militära och ekonomiska stöd.
Den 19 juni 1778, exakt sex månader efter att amerikanerna anlänt, strömmade en ny armé, ivrig att kämpa mot britterna, ut från Valley Forge i riktning mot New Jersey.
I Valley Forge läser vi ord som ”uppoffring” och frammanar bilder av blodiga fotspår, men begreppet att lida för friheten är inte så lätt att förstå. Vad var det som fick dessa män att fortsätta? Vad hände i Valley Forge?